Kärnteknologin för UV-lasermarkeringsmaskiner ligger i deras "kallbearbetningsprincip", som använder hög-UV-fotoner för att direkt störa de molekylära bindningarna på ett materials yta. Detta gör att materialet ablaterar eller genomgår fotokemiska reaktioner på ett icke-termiskt sätt, vilket förhindrar termisk skada och materialdeformation.
Kärnkomponenten består vanligtvis av en UV-laser med en våglängd på 355 nm. Denna laser genereras ofta genom den tredje -övertonsgenereringen i laserhåligheten, kännetecknad av en extremt liten brännpunkt (ned till 15 mikron) och en minimal värmepåverkad- zon (mindre än 0,1 mm).
För närvarande är en ny generation av picosecond-nivå UV-laserteknik under utveckling; detta förväntas ytterligare utöka dess tillämpningar vid bearbetning av ultra-hårda material, som keramik och safir.
Inom branschen har vissa tillverkare etablerat tekniska partnerskap med internationella laserföretag och innehar relevanta patent.
